Ett urverk är ett finmekaniskt system som används till att visa den aktuella tiden i klockor. Beroende på typ av urverk kan de se lite olika ut, från de analoga till de elektroniska, eller en blandning av de båda. Ett urverk består normalt av en kraftkälla, en regulator, en tidshållare, en växelmekanism och en urtavla. Kraftkällan som driver urverket kan vara lite olika och det varierar mellan ett lod, en fjäder, ett batteri, elektrisk ström eller något annat som passar som kraftkälla.
Själva takten som visarna slår med regleras med hjälp av regulatorn som tillför en lämplig mängd energi för att tidhållaren, som kan vara en pendel, oro eller en kvartskristall, ska vibrera eller svänga i en konstant takt hela tiden. Tänk dig att strömkällan är en människa, och dess armar regulatorn, medan tidshållaren är en gunga som ett barn sitter i. För att inte gungan ska tappa fart behöver den puttas på hela tiden av en annan människa, och på så sätt fungerar alltså urverket, att kraftkällan ”puttar på” tidshållaren i en jämn takt. Det gör att klockans visare med en jämn takt kan snurra för att visa tiden på urtavlan, eller visa upp den på en display i ett digitalur. Givetvis har takten noga anpassats till att följa exakta tider.
Du har kanske hört talas om att man ibland behöver dra upp en klocka, och det handlar i all sin enkelhet om att man måste återskapa den kraftkällan som slutat verka. Det handlar då om att vrida upp fjädern för att den på nytt ska kunna överföra sin kraft till urverkets mekanism.